lestroixs

Dude, scheisse! Känner att jag måste skärpa mig lite med bloggintervallerna här, illa Mikak!

Har i alla fall haft några trevliga dagar sen sist med bl.a. drinkar och mat på mitt och Sarahs nya favoritplace Plock (två gånger på en vecka, way to go! Snart blir vi de nya Annikaaaaa). Vi åt supergod mat (chevregratinerade rödbetor med honung, ibericokarré och homemade fries is my drug) och drack awesome drinkar (lite nya och innovativa, we like. Fast jag ska ALDRIG, ALDRIG mer dricka något som har "colada" i namnet någonsin igen. Snusk.) Folket där var nååågot över vår ålder, men å andra sidan är det dom som bjuder en på saker... maha.

Igår var vi på parté någonstans vid svartbäcken. Det var lite maskeradtema vilket var kul, folk blir ju inte så sjukt stela när hälften är utklädda till antingen självmördad yuppie, sexy kitten eller skogsrå. Vi hade fått lite felaktiga instruktioner så vi (jag, carro, sarah) kom iklädda endast ögonmasker, men whatta hek. Vi hade iaf tillverkat dem själva och lagt ner hela vår själ och kärlek i tillverkandet av dessa. Så det gills iaf. Sen blev det taxi hem och ett stopp på donken på väg hem till knivsta. Allt funkar liksom om man mutar chauffören med mat; man får resan billigare och de lägger inte på stoppavgiften. Men, det kunde lika gärna varit maten, vår söta uppenbarelse eller vår sköna sång som kirrade rabatten. Vem vet. Inte du. Vem vet. inte jag.

Jag känner också att det är dags att börja putsa på sångstämman efter ett ganska ickesångfyllt sommarlov. Eller, jag har ju sjungit, men jag kan ju inte påstå att jag tänkt på andningen eller vokalformning. Men nu ska här tränas, igår ringde nämligen Calle Micke och ville att jag skulle sjunga på ett bröllop den 8 augusti. AWESOME! Dessutom får jag betalt för kalaset, vilket inte är huvudsaken men alltid ett plus. Så det blir två bröllop bara på en vecka detta år. Kul att det går bra för vissa iaf. Haha.

Nu ska jag kolla på min älskade tyra banks show, ciao babes!
/Miki

Tillbringade gårkvällen hemma hos systrarna öst med tacos och kladdkaka och glass som sällskap.... mumsie. Skulle ju kunna varit värre. Om jag säger så.

Vi chillade med gamla godingar som 101 dalmatiner (som tv4 tydligen kände var den mest intressanta filmen de hade som lördagsunderhållning) the mexican (den enda filmen som brad pitt kan anses vara ful i) och Habla con ella (som vi somnade ifrån). Någonstans vid 3snåret gjorde vi oss lite nattsnacks av kvarvarande tacochips och salsasås. aaaaah. La vita e bella mina vänner. Dock gjorde vi oss lite för bekväma så vi somnade på varsin soffa och vaknade något onyponrosiga denna morgon.

Så någonstans runt 2 kom jag hem till mitt eget hus efter att jag och sarah shoppat storfrukost och gått åtskilliga promenader med almavovvisen. Jag kände mig lite smått oduglig och ohälsosam så det fick bli en snabb joggingrunda och, lämpligen, en efterföljande dusch. Efter det tillbringade jag en ganska lång stund med att lägga upp närmare 100 bilder från taizé på facebook, så ni better titta på dem, haha!

Snart ska jag gosa ner mig i min säng (utan godis) och titta på filmen om Anna Nicole Smiths tragiska öde. Undrar varför man egentligen tycker det är så intressant med att se realityfilmer? Jag tror iofs att det är min egen sjuka mentala hälsa som känner en viss tillfredställelse i att det inte är jag som knarkar mig till döds, viker ut mig i playboy och gifter mig med gubbar över 90 år. Kanske, kanske inte. You think it, i say it my friends.

Imorgon blir det avvinkning av min bror som åker iväg till england i tre veckor (för jag är inte alls bitter), ikeashopping med mamma, uppsalahäng med emelie och efterföljande filmkväll hos sarah med förhoppningsvis en drös människor. Det ska bli mysigt, jag gillar att ha fullt schema....

Vi ses och ta hand om dig,
Gods Bless.
Miki

Har precis kommit in efter en löprunda och egenkomponerat styrketräningspass ute i sommarsolen. Det blir lika med svettig som en gris, men vad tusan. Trots svett och rödmosigt ansikte känner man sig ändå lite fräschare än man var innan....

Det slog mig att jag fortfarande inte har skrivit något sedan Frankrikeresan som kan godtas som blogginlägg. Så nu ska här tas sig själv i kragen och skrivas ett sånt! Bussresan ner var som vanligt något dryg med det gjorde inte så mycket eftersom vi kan vara väldigt duktiga på att underhålla oss själva med allt ifrån sång, godisätande, spel och sömn. Väl framme kunde ingen av oss som varit där förr riktigt undvika att bli lättade och något känslosamma över att äntligen vara tillbaka till den plats man inte riktigt kan leva utan när man väl varit där en gång. Jag kan inte riktigt förklara för er vad som är speciellt med Taizé. Att säga att man tillbringar en vecka på ett franskt kloster med 3000 andra ungdomar är inte riktigt en rättvis beskrivning. Men det är ju faktiskt så det är, även om man inte kan förklara själva känslan eller atmosfären som finns där. När vi, alla tusentals människor som varje vecka besöker taizé, möts gör vi det på lika villkor. Ingen är mer överlägsen någon annan, alla är välkomna och öppna för de människor som finns där och deras personligheter och bakrund. Aldrig har jag kunnat vara mig själv som jag kunnat vara i taizé och aldrig har jag träffat så många fina personer.

Men nog om det! Vi hade som ni kanske förstår en oförglömlig vecka som slår de andra två åren med hästlängder! Vi svenska tjejer (Me, Emelie, Sarah och Carro) blev något av veckans kändisar, alla visste vilka vi var och vi skrattade och lekte med att vi kände alla vi med, haha. Vi har dessutom gått fina promenader, haft djupa och ytliga samtal och känslostormar av både glad och ledsen sort. Vi har kunnat, återigen, landa i oss själva på ett sätt som inte riktigt är möjligt hemma. Visst är det skönt att vara hemma igen med en dusch som bara används av personer i min familj och visst är det ganska bekvämt att kunna dricka vatten ur kranen utan att det känns som om man svalt en klorbassäng. Men de petitesserna spelar liksom ingen roll när man tänker på hur bra man mår i själen när man är i taizé, mitt i ingenstans på den franska landsbygden tillsammans med flera tusen andra ungdomar. Jag förbannar mig själv för att jag inte stannade längre i år trots att jag vet hur lite en vecka är. Nästa år blir det åtminstone 2-3 och därmed basta! Jag har nog inte riiiktigt förstått att jag är hemma än, så om ni hör mig mumla något om att vi måste gå på middagsbönen eller när vi ska dra till Oyak så får ni ha lite överseende med mig ;)

Kommentarer och andra höjdpunkter från årets taizétripp;
Jag och sarah kallade varandra för det något interna namnet Julgransfitta inom hörhåll för Therese som översätter detta något tveksamma nickname till spanska och säger det till snyggspanjoren. Han såg ganska rädd ut när vi såg honom de resterande dagarna av veckan.....

"If sex before marriage is a sin it would be quite empty in heaven" Sarah på bibelintrot
"Jag är ledsen att vi inte kom till diskningen igår Cecilia men vi var på äventyr" /Carro till vår arbetsledare
"Ja precis, ta bollen från den två meter långa tysken med de stora musklerna - hur svårt kan det vara egentligen?" /Sarahs svar på Mikaelas "Men spring fram och ta bollen ifrån honom då"
"Nästa år ska jag ha en tröja där det står "I love extrafood"  /Fanny efter åtskilliga vändor till extrafoodplacet i Taizé

Dessutom har jag som sagt hunnit med att besöka allsång på skansen och vilat ögonen på allas vår (fast mest min) favoritnorsk Alexander Rybak. Kan ju säga att vi fyra tjejer som delade bänk återvände till åldern 13 år, aka. små fjortisar, när han vinkade åt oss och vägrade sluta förrens vi vinkade tillbaka. Liiiite kär blir man ju alltså i den där pojken. Min fråga är bara när hans och mitt bröllop ska stunda.... haha.  

Nej nu är det nog hög tid att duscha innan jag börjar bli en levande flugattraktion. Ikväll blir det taizékväll hos emelie med efterrätt och en titt på alla korten från frankrike :)

Puss ♥
Miki

KNÄCKEBROOOT!
(Mitt och emelies alias hos alla holländare. De behöver seriöst mjukost i det där landet! Vi var lite knäckebrödets jesus som fick det att räcka så pass länge till alla dessa människor som ville ha, my god.)