lestroixs

Har precis kommit in efter en löprunda och egenkomponerat styrketräningspass ute i sommarsolen. Det blir lika med svettig som en gris, men vad tusan. Trots svett och rödmosigt ansikte känner man sig ändå lite fräschare än man var innan....

Det slog mig att jag fortfarande inte har skrivit något sedan Frankrikeresan som kan godtas som blogginlägg. Så nu ska här tas sig själv i kragen och skrivas ett sånt! Bussresan ner var som vanligt något dryg med det gjorde inte så mycket eftersom vi kan vara väldigt duktiga på att underhålla oss själva med allt ifrån sång, godisätande, spel och sömn. Väl framme kunde ingen av oss som varit där förr riktigt undvika att bli lättade och något känslosamma över att äntligen vara tillbaka till den plats man inte riktigt kan leva utan när man väl varit där en gång. Jag kan inte riktigt förklara för er vad som är speciellt med Taizé. Att säga att man tillbringar en vecka på ett franskt kloster med 3000 andra ungdomar är inte riktigt en rättvis beskrivning. Men det är ju faktiskt så det är, även om man inte kan förklara själva känslan eller atmosfären som finns där. När vi, alla tusentals människor som varje vecka besöker taizé, möts gör vi det på lika villkor. Ingen är mer överlägsen någon annan, alla är välkomna och öppna för de människor som finns där och deras personligheter och bakrund. Aldrig har jag kunnat vara mig själv som jag kunnat vara i taizé och aldrig har jag träffat så många fina personer.

Men nog om det! Vi hade som ni kanske förstår en oförglömlig vecka som slår de andra två åren med hästlängder! Vi svenska tjejer (Me, Emelie, Sarah och Carro) blev något av veckans kändisar, alla visste vilka vi var och vi skrattade och lekte med att vi kände alla vi med, haha. Vi har dessutom gått fina promenader, haft djupa och ytliga samtal och känslostormar av både glad och ledsen sort. Vi har kunnat, återigen, landa i oss själva på ett sätt som inte riktigt är möjligt hemma. Visst är det skönt att vara hemma igen med en dusch som bara används av personer i min familj och visst är det ganska bekvämt att kunna dricka vatten ur kranen utan att det känns som om man svalt en klorbassäng. Men de petitesserna spelar liksom ingen roll när man tänker på hur bra man mår i själen när man är i taizé, mitt i ingenstans på den franska landsbygden tillsammans med flera tusen andra ungdomar. Jag förbannar mig själv för att jag inte stannade längre i år trots att jag vet hur lite en vecka är. Nästa år blir det åtminstone 2-3 och därmed basta! Jag har nog inte riiiktigt förstått att jag är hemma än, så om ni hör mig mumla något om att vi måste gå på middagsbönen eller när vi ska dra till Oyak så får ni ha lite överseende med mig ;)

Kommentarer och andra höjdpunkter från årets taizétripp;
Jag och sarah kallade varandra för det något interna namnet Julgransfitta inom hörhåll för Therese som översätter detta något tveksamma nickname till spanska och säger det till snyggspanjoren. Han såg ganska rädd ut när vi såg honom de resterande dagarna av veckan.....

"If sex before marriage is a sin it would be quite empty in heaven" Sarah på bibelintrot
"Jag är ledsen att vi inte kom till diskningen igår Cecilia men vi var på äventyr" /Carro till vår arbetsledare
"Ja precis, ta bollen från den två meter långa tysken med de stora musklerna - hur svårt kan det vara egentligen?" /Sarahs svar på Mikaelas "Men spring fram och ta bollen ifrån honom då"
"Nästa år ska jag ha en tröja där det står "I love extrafood"  /Fanny efter åtskilliga vändor till extrafoodplacet i Taizé

Dessutom har jag som sagt hunnit med att besöka allsång på skansen och vilat ögonen på allas vår (fast mest min) favoritnorsk Alexander Rybak. Kan ju säga att vi fyra tjejer som delade bänk återvände till åldern 13 år, aka. små fjortisar, när han vinkade åt oss och vägrade sluta förrens vi vinkade tillbaka. Liiiite kär blir man ju alltså i den där pojken. Min fråga är bara när hans och mitt bröllop ska stunda.... haha.  

Nej nu är det nog hög tid att duscha innan jag börjar bli en levande flugattraktion. Ikväll blir det taizékväll hos emelie med efterrätt och en titt på alla korten från frankrike :)

Puss ♥
Miki

KNÄCKEBROOOT!
(Mitt och emelies alias hos alla holländare. De behöver seriöst mjukost i det där landet! Vi var lite knäckebrödets jesus som fick det att räcka så pass länge till alla dessa människor som ville ha, my god.)