lestroixs

Jag är lite inne i en bubbla/värld av matematiska problem, PQformler och geometriska former. Allt jag tänker är ungefär hur många delar sallad jag kan ta för att fylla 0,8754636452 procent. Eller något,. Kanske inte helt. Men jag känner att tänket blir lite i den banan när domedagen, aka. slutprov Ma B , närmar sig med stormsteg. Det kommer bli mitt sista matteprov någonsin (hallelujah) och man vill ju göra någorlunda bra ifrån sig, lite sådär. Jag har nu dock lagt ifrån mig boken efter två timmars lektion, ingen mer matte för mig idag. Jag lever efter mottot att för mycket matte inte är braför själen, haha!

Det verkar dock inte som om jag är ensam om denna matematiska terrorstress, J sitter just nu och svär högt för sig själv samtidigt som hon har ett argt samtal med sin mattebok och beskyller denna för att ljuga för henne. Alldeles nyss lät det ungefär såhär;

(J är den som pratar hela tiden - med sig själv)
- Men vafan!
- Men sluta ljug!
(5 MIN senare)
- Jahaaaa, men var det bara PQformeln man skulle ha, varför sa du inte bara det.
(anklagelserna riktas alltså här till matteboken)
(efter ett tag)
- Men det var ju fortfarande inte rätt. Ditt arsel.
(Här är jag lite osäker på om hon fortf. skyller på boken eller på sig själv....)  

Nu har hon börjat lägga till egna ljudeffekter för att öka spänningen, J sitter alltså och gör egna "heartbeats" samtidigt som hon febrilt bläddrar i boken och stirrar på sidorna med stirrig blick. Jag säger ju att matte inte är bra. För någon.

Jag funderar lite på att försöka smyga mig ut och sedan springa. No sudden moves.

Puss