my sign is fatal, my hands are cold

Jag orkar inte riktigt vara positiv idag.

Gårdagen var helt okej tills jag på eftermiddagen fick ett samtal som resulterade i ett desperat försök att inte börja gråta mitt inne på Åhléns, ett försök försöka hålla tårarna tillbaka på väg till stationen, på tåget och tröstbesöket hos C på Flitiga, som efter ett meningslöst försök ledde till tårar, som utvecklades till en oändligt lång och tårfylld promenad hem och ett ännu mer desperat och gråtfyllt samtal till mamma.


Trevlig fredag det där!

Tur att folk orkar stå ut med mig när jag själv vill slänga mig mot en vägg upprepade gånger, bädda ner mig själv i min säng och sova bort det som är jobbigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0