Te necesito.
Tillbringade fredagskvällen at c's, vilket var väldigt trevligt! Vi bakade chokladtårta med glasyr (mix,mina vänner,mix), lade upp lite bilder från förra lördagen och tittade på Tv. Sistnämnda var nog egentligen ingen bra idé, haha.
Både jag och C döslocknade runt tolvstrecket och sov till klockan nio imorse. Hahah.
Jag tänkte på en sak, det är inte ofta man visar eller berättar för sina vänner hur mycket man tycker om dem och hur mycket de egentligen betyder.
Så; till mina älskade flickor på Rosendal: Ni är oumbärliga! När väckarklockan ringer alldeles för tidigt är det tanken på er som får mig ur sängen. I love u!
Camp Sweden; Speciellt ni förtjänar att höra oftare hur oerhört viktiga ni är för mig. Ni får aldrig, aldrig försvinna! (;
Det är ni som alltid accepterar mig, förstår mig och försvarar mig när andra vill förstöra. Ni ser mitt innersta jag.
Nu blev det lite blödigt här, haha... men whatever. Det är trots allt ni som berikar mitt liv. 
Discover Carla Bruni!
Åh gullis! :D I feel the same way. Sedan måste jag ju erkänna att efter ditt inlägg igår satt jag uppe till långt in på natten och fixade med att skriva ut bokstäver till min vägg. Nu står det: Bättre att vara hatad för den man är än älskad för den man inte är. (Tillsammans med två bladslingor.) Har sett väggord tidigare men du fick mig grymt inspirerad!
