keep watch, take heart.
Sitter här och skriver en otroligt tråkig och värdelös artikel, vilket tar emot ganska mycket. Något som gör det lite lättare är att jag fyllt spellistan med Taizélåtar.Samtidigt som jag fylls av ett lugn får jag också en oändlig längtan att återvända nu, nu nu. Bara jag blundar ett tag och riktigt känner efter så sitter jag där igen tillsammans med 3000 andra, samma känsla. Det är en känsla som får mig att gråta. Det är en känsla man bara kan förstå om man varit i Taizé, det är obeskrivligt.
Jag saknar Taizé. Ingen förstår mig så som den platsen.
Kommentarer
Trackback
